Dagens Nyheter

Skivrecension: Celia Lindes”Shades in blue” skimrar av närvaro och salknad

PUBLICERAD 2019·08·22

Celia Linde spelar både egna verk och kompositörer från hela världen. Foto: Cesar Pena

Gitarristen Celia Linde  har gjort en oändligt vacker skiva, vars ömsinta tonfall är lika intimt oavsett hur hon  rör sig över jordklotet, från Malmö till Paris eller Kina till Latinamerika.

”All skapelse är i verkligheten en återskapelse av något en gång älskat, men nu förlorat eller övergivet objekt”

.  .  .  har den polskfadda brittiska psykoanalytikern Hanna Segal sagt. De orden kommer till mig när jag hör Celia Lindes oändligt vackra nya gitarrskiva vars intimt ömsinta tonfall också skimrar av känsla och saknad. Av närvaro och frånvaro. Det kan vara en strand i Malmö, ett dimhöljt berg i Kina eller ett café i Fontainebleau utanför Paris. För länge sen eller här och nu.

Den stämningen präglar också de många latinamerikanska stycken där Linde får utsökt bistånd av gitarristen Carlos Barbosa-Lima och Gustavo Colina på quatro. En poetisk bitterljuvhet som fullkomnas på den avslutande ”Cavatina” ur filmen ”Deerhunter”.

Bästa spår:”Epilogue”

MartinNyström

©Dagens Nyheder. Detta material är skyddat enligt lagenom upphovsrått